Det här är en mycket personlig berättelse som på många sätt blev fröet som år senare växte till det här projektet.
Jag hoppas innerligt att den berör dig och att denna personliga berättelse också blir ett litet frö för dig—ett som motiverar dig att fatta de beslut du har skjutit upp så länge, med det slutgiltiga målet att må bättre.
Var Allt Började
COVID-pandemin vi levde igenom känns som en science fiction-berättelse: instängda, isolerade från socialt liv, med väldigt lite kontakt med naturen. Personligen påverkade denna frånkoppling mig djupt. Samtidigt blev det en period av reflektion—att förstå vad jag ville ha i mitt liv, vad jag tyckte om och vad som verkligen inspirerade mig.
Då arbetade jag på ett företag där jag inte hade en bra relation med min chef. Jag gillade inte vad jag gjorde, och isoleringen började redan påverka min mentala hälsa. Det ledde till att jag letade efter verktyg som kunde hjälpa mig att må bättre: meditation, morgonjournalföring, jordning, bland annat.
Så hamnade en bok av en gammal galen man vid namn Wim Hof i mina händer. Jag hade redan hört talas om kall exponering eftersom någon jag kände bara duschade med kallt vatten, även på vintern. Jag hade provat det då, men det var väldigt svårt för mig och jag gav upp.
Så där var jag: mitt i en pandemi, oförmögen att lämna huset, med mycket ångest, och läste en bok som hävdade att kallt vatten hade enorma hälsofördelar. Då bestämde jag mig för att ge kall exponering en ny chans.
Lite i taget, genom att öka minuterna av iskalla duschar, började jag tycka om det. Och så föddes en helt ny värld av känslor och tankar inom mig.
Mina föräldrar och systrar tyckte jag var galen, och min farmor Beba missade aldrig en chans att säga, ”Sluta med de där galenskaperna, du kommer att bli sjuk min kära!”
Men de där kalla duscharna började lära mig något: de barriärer vi är övertygade om att vi inte kan bryta börjar suddas ut—först i våra sinnen, och sedan i verkliga livet.
Vad Kallbad Gjorde med Min Kropp och Mitt Sinne
Jag ska försöka förklara vad som hände med mig vid de första kalla exponeringarna.
Det fanns inget kaffe, ingen mate, inget som kunde kickstarta min dag med lika mycket energi som de där vinterduscharna. Jag klev ut euforisk, med en överväldigande känsla av fullhet. Om jag vaknade omotiverad, väckte duschen mig tre gånger om och bristen på motivation försvann.
Känslan av ”här och nu” var mycket stark, eftersom jag var tvungen att fokusera på min andning för att stå ut med obehaget.
Inte långt därefter anmälde jag mig till en Wim Hof-metodkurs i Argentina. En sak är en kall dusch; en helt annan sak är att helt sänka ner kroppen i ett fat fullt med is.
Under ledning av min kära ”Franco Bicicleta” klarade jag den första nedsänkningen, vilket återigen bekräftade hur kraftfull denna praktik verkligen var—och hur ofta vi saboterar oss själva med föreställningar om vad vi är (inte) kapabla till.
Hur Projektet Föddes
Jag försökte hålla mig konsekvent med isbad, men på grund av logistiska och ekonomiska skäl gav jag upp och gick tillbaka till kalla duschar.
Några år senare började jag se kallbadssystem som inte krävde is, och idén att starta ett företag kring detta dök upp tillsammans med en av mina bästa vänner, Santi, som också är en kallvattensentusiast.
Men samtidigt dök en djupt rotad argentinsk tanke upp: Hur ska du starta något sånt här i Argentina, med all ekonomisk kaos och oreda i landet? Bättre att glömma det.
Jag tror att om jag inte hade hittat denna praktik, skulle mitt sinne före kall exponering ha gett upp direkt. Men allt kallt vatten gav mig—och fick mig att känna—tystade de inre rösterna som sa att det var omöjligt. Så, mot alla odds, bestämde Santi och jag oss för att starta Alfa Hackers (som senare blev Alfa Humans).
Till en början sa våra vänner och familj att vi var galna—vem skulle frivilligt gå ner i iskallt vatten? Tills en dag när jag tog med en av prototyperna hem och övertalade min familj att prova praktiken. Lite i taget (jag lovar, utan något som helst tryck från mig) började de integrera det i sina rutiner.
Att se min mamma utsätta sig för kyla mitt i en onkologibehandling och höra henne prata om hur bra det fick henne att må, eller min pappa, som gick igenom en period av låg motivation, som gick i varje dag och blev på bättre humör—det var djupt känslosamt. Jag får rysningar bara av att skriva detta.
”För de som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som gör det.” — Steve Jobs
Vi tror inte att vi har förändrat världen alls. Men vi skapade det här projektet som ett litet frö för att förändra världen för våra nära och kära, vänner, familj och de tusentals kunder som väljer oss varje dag för att må bättre.
Jag är inte absolutist. Jag vet att kallt vatten inte är ungdomens källa, inte heller lösningen på alla våra problem. Men jag vet också att det hade en djup inverkan på mitt dagliga liv—på att må bättre med mig själv och på mina övertygelser.
Kanske är din ”kallbad” något annat: en sport, meditation, djupa samtal med dina nära och kära eller att skriva dina morgonsidor. En sak är jag säker på—något av detta kan förändra ditt liv, precis som kallt vatten förändrade mitt.
Tack för att du läste min (och vår) berättelse.
Med kärlek,
Joaco.
